Spela schack! Analysera partier Checklista för analys Visualisering
Schackbräde från vit sida Schackbräde från svart sida  Om spelöppningen

 

Om spelöppningar

       För att bli bättre på schack måste man jobba med spelöppningarna. Medan mittspel och slutspel under många år kan förbättras genom praktiskt spel kräver öppningen systematisk planering och övning.

      Det finns numera ett överflöd av material att studera, problemet är att sovra i materialet, välja öppningar man ska spela och metoder att öva in varianterna. Först och främst måste man passera det första nybörjarstadiet som spelare. Så länge problemet är att pjäser ställs i slag etc. spelar det ingen roll om man lärt sig en lång variant utantill eftersom motståndarna avviker och man själv inte kan utnyttja misstagen.

      Många nybörjare går igenom ett stadium när de vill lära sig öppningsfällor. Nästan-nybörjare kan ibland slå andra nybörjare på löpande band med öppningsfällor som bygger på att motståndaren skall förbise hot (t.ex. varianter på ”skolmatt” 1.e4, e5 2.Lc4,d6 3.Dh5,Sf6 4.Dxf7#). Nackdelen när man kör med fällor är att man varken övar vettiga öppningar, lär sig utveckla sina pjäser eller att objektivt bedöma ställningar. Därmed riskerar man att stanna i utvecklingen på en nivå strax över rena nybörjare även om man spelar många partier.

      När man insett att man vill tävla med motståndare som inte går på enkla fällor är det dags att börja fundera på riktiga spelöppningar. Jag rekommenderar nya spelare att börja med e4-öppningar som syftar till snabb utveckling och direkt kamp om utrymme och initiativ. Exempel på sådana öppningar som vit är kungsgambit, italienskt eller skotskt parti, som svart mot e4 så är e5 eller c5 det naturliga valet. Som svart mot d4 kungsindiskt eller d5 (om vit spelar damgambit så är antagen ett bra val).

      Efter 50-100 seriösa partier (protokollförda, minst 2 timmar/spelare) kan man börja se på resultaten om/när man behöver komplettera eller byta ut öppningar. Försök se på resultatet av öppningarna utan att låta dig förvirras av partiernas  senare förlopp.

Att tänka på vid valet av öppningar

     Spela inte öppningsvarianter som ingen världsklasspelare spelar! Dels brukar proffsen veta vad de gör, men främst är det ett mycket bra sätt att jobba med en öppning att titta på toppspelarnas partier. (En möjlighet är att kopiera hela sin repertoar från någon toppspelare, det är dock en tidskrävande metod som jag bara rekommenderar åt mycket ambitiösa spelare).

     Försök så småningom lära dig alternativa öppningar så att motståndarna inte kan vara säkra på vilken som väntar i partiet. Å andra sidan är det mycket effektivt att lära sig en öppning genom att ”kapprusta” i sina förberedelser mot någon man möter ofta, tänk därför på att spel mot  klubbkamrater i klubbens interna tävlingar främst är träning för den som siktar på att spela i andra tävlingar.

          Prioritera säkerheten vid val av öppningar, utgå alltid från att motståndarna kommer att hitta eventuella svaga punkter så småningom. Det är helt OK att använda en udda öppning och chansa på att motståndaren inte hittar de bästa dragen vid brädet i ett enskilt parti men du behöver en pålitlig öppning som grund i det långa loppet.

       Var inte rädd för att hamna i "remiartade" öppningsvarianter (med symmetriska ställningar och/eller många avbyten), det är ytterst liten chans att en klubbspelare skall spela ett helt parti utan att göra misstag som ändå förlorar partiet vid bästa spel. D.v.s. du får nästan alltid åtskilliga vinstchanser i ett parti även i helt lika ställningar, det gäller bara(!)  att utnyttja det. Syftet med öppningsrepertoaren är inte att avgöra partierna i öppningen utan att uppnå en ungefär lika ställning av en typ man trivs med att spela.